Birgitta Leijonhufvud och Michael Andersson

Monica Antonsson · Fredagsmagasinet 220617

Programledare: Roger Larsson

Ljudtekniker: Anders Wolgast

Studiovärd: Monica Antonsson

Birgitta Leijonhufvud

Fyrtio år efter första LP:n gör Birgitta Leijonhufvud, 84, comeback med "Birgittas Blues" som hon har spelat in i Tommy Aperias studio i Uppsala.

 

Det tycker vi i Fredagsmagasinet är kul. Det är sannerligen inte många 84-åringar som spelar in skivor. Och det ser ut att bli flera. Birgitta har material i sina gömmor så det räcker till motsvarande en LP, säger hon. 

Vad månde bliva av detta. 

Vi ser fram mot fortsättningen... 

Monica Antonsson fyllde år 

så det blev både Grattis, Blommor och Cava 

utanför studion. Det hade Roger sett till. 

Michael Andersson från Björnhuvud 

hade med sig hemkokad rabarbermarmelad som han själv hade kokat hemma på spisen. 

Han hade dessutom som en alldeles äkta vevgrammofon. 

På den spelade han stenkakan "Med en enkel tulipan" 

med Harry Brandelius till allmän förtjusning. 

Tack snälla!

Revynumret "Kiev nästa" ur Vallentuna Revyn 2005 som spelades i programmet, har en något invecklad bakgrund. 

Diktatorn Leonid Kutchma (bästa polare med Alexander Lushenka i Belarus och Vladimir Putin i Moskva) hade störtats. Folkviljan hade segrat och oppositionsledaren Joshenka hade kommit till makten. Ryssland och dess alierade gjorde allt för att störta honom vilket utlöste 

Den Orangea Revolutionen i Ukraina. Vi minns alla scenerna som utspelade sig längs paradgatan Chresjtjatyk och på Maidantorget. 

Ukraina vann Eurovision 2004 och nästa års final skulle hållas i Kiev. Den nya fria ukrainska regeringen tog därmed bort visumkraven och öppnade sina dörrar mot EU. Därav revynumrets titel: "Kiev nästa". 

I texten förekommer även Nestorskrönikan som runt år 1100 skrevs av munken Nestor i Kievs Grottkloster. Det är den äldsta bevarade krönikan från Ryssland och i den berättas att man på grund av stridigheter hade vädjat till Ruserna i Roslagen: "Kommen och regera över oss". 

Det hörsammades av prins Rurik (830-879) som etablerade sig och sina vikingar först i Novgorod och senare i Kive där Rysslands vagga stod. Man kan alltså konstatera att Ruserna (Svearna från Roslagen) hälsades välkomna, tog över och grundade Ryssland. 

Några generationer senare äktar Jaroslav den vise Olof Skötkonungs dotter Ingegärd. De bevaras båda i en stensarkofag i Sofiakatedralen mitt i Kiev - som vi numera ofta ser i den nuvarande krigsrapporteringen därifrån. För i dag är som bekant läget lite annorlunda... 

Värt att nämnas: 

Claes Bure, Åkersberga, gjorde den musikaliska bakgrunden. 

Michael Andersson

En av Fredagsmagasinets favoritlyssnare - allkonstnären  Michael Andersson i Björnhuvud - kom till programmet för att prata bilar och motorer med Roger Larsson. 

Uppvuxen på en gård i Roslags Kulla och - inspirerad av en morbror - blev Michael tidigt intresserad av motorer. I Fredagsmagasinet berättar Michael om sin tid som reparatör på HMS Älvsnabben 1974-75. Man reste ut från Göteborg till Teneriffa, Lagos i Nigeria och Brasilien där man passerade ekvatorn där Michael utsattes för ett så kallat linjedop eller sjömansdop, en tämligen tveksam ceremoni ombord på fartyg vid passage av ekvatorn. 

Wikipedia berättar:

Enligt gammal sjömanstradition skall alla som för första gången passerar ekvatorn, "linjen", till sjöss bli döpta av kung Neptun. Äldre benämningar är hönsning eller sotning vid linjen. Med ett rep under axlarna tvingades man hoppa 3 ggr från storånmasten eller alternativt köpa ut sig med pengar till besättningen.
Traditionen med linjedop är mycket gammal och finns i såväl handelsflottan som örlogsflottan. Vanligtvis utfärdas ett dopbevis efter ceremonin, vilket intygar att den som blivit döpt är en "befaren sjöman."

Michaels stora bilintresse fick sig en rejäl skjuts när han småningom fick dubbelgarage med plats att skruva. Han öppnade bilverkstad vid sidan av lärarjobbet och specialiserade sig på Citroën men på senare tid även Rolls Roys / Bentley. 

Michael Andersson berättade om: 

• äventyr med tidningen Teknikens Värld
  
• äventyr med Rosa bussarna
• Sågverket i Lillnäs, grävmaskinen
• verkstaden och villan,
• barnen, hundarna, katterna och
• Vedjakten han ska segla med i sommar
• Och hans fina Bentley

Wikipedia berättar: 
Rosa Bussarna, egentligen Anders Eriksson Travel AB, är en svensk resebyrå, grundad 1972 av ägaren Anders Eriksson. Den specialiserar sig på längre äventyrsresor till bland annat Indien, Afrika och Sydamerika och företaget har flera rosafärgade ombyggda bussar som används både för resan och övernattning. Rosa Bussarna är egentligen ett av reseföretagets varumärken tillsammans med Pink Caravan Adventures. 

Läs mer om Rosa bussarna här. 

Fredagsmagasinet avslutades med:

Rogers reportage från Coop-parkeringen 

där bilentusiaster samlas om ondagskvällarna året om för att trivas i glada vänners lag, snacka motor och äta hamburgare. 

Bilden är hämtad ur ett helt annat sammanhang.

I programmet spelade vi: 

1. Maybe I´m amazed med Paul MacCartney (3,49)
2. Birgittas blues (2.50)
3. Kiev nästa med Monica Antonsson (3.06)
4. Måste vägen till Curacau gynga så med Povel Ramel (4.21)
5. Graveyard train med Creedence Clearwater Rivivel (8,36)
6. Säg mig var du står med Carola och Sara Larsson (3.24)
7. Cadillac med Hep Stars (2,41)
8. Steve med loyden med Sven Melander (2,51)

Veckans bukett

Och över alltihopa vakade ansvarige utgivaren Christer Ottosson.

Vita Zhornitska, Björn Pålhammar, Linda Rapp o Staffan Attling, Hedda Hopper o Christian W Lindberg

Monica Antonsson · Fredagsmagasinet 220610

Programledare: Christer Ottosson

Sidekick: Monica Antonsson 

Ljudtekniker: Lennart Berneklint

Studiovärd: Roger Larsson

Veckans bukett
Kulturkanalens Jan Claesson avslöjade juryns beslut att ge Veckans bukett till en alldeles överväldigad Monica hos Radio Kanalen.

Buketten hämtas hos Åkersberga blomsteraffär, Stationsvägen 8 (vid gamla brandstationen) i Åkersberga

Veckan som gick:
Redaktionschef Jesper Almén om veckan som gick i Österåker och vad Åkersbergaborna kommer att få läsa i nästa veckas nummer av tidningen Kanalen.

Själva kunde vi, tack vare Michael Andersson, bidra med nyheten att Josephine Robeus (som vi intervjuade i förra veckans program) skadat sin fot så illa att hon ännu är kvar i Sverige. 

Vi önskar henne god bättring så att hon snart kan återvända till Ukraina. 

Veckans gäster:

Vita Zhornitska 

med rötter i Ukraina kom till Sverige för tolv år sedan. Hon arbetar inom Hemtjänsten och efter Rysslands invasion av Ukraina den 24 februari har hon på egen bekostnad öppnat sitt hem för landsmän som flytt undan kriget. 

Dessa flyktingar har nu måst flytta till ett av Migrationsverkets boenden. På söndag åker nämligen Vita till Poltava i Ukraina för att hämta två barn som måste komma bort från kriget. Även dem ska hon ta hand om på egen bekostnad. 

Flyktingar från Ukraina som får uppehållstillstånd i Sverige enligt EU:s massflyktsdirektiv förväntas nämligen leva på egna tillgångar eller försörja sig själva. 

Det är för mig obegripligt då de allra flesta flyktingar från Ukraina trots allt är kvinnor, ensamma mammor med barn. Män mellan 18 och 60 (eller möjligen 65) får nämligen inte lämna Ukraina. De står alla till arméns förfogande. 

Följande gäller för flyktingarna enligt Migrationsverkets hemsida:

På boenden där mat ingår är dagersättningen:

• 24 kr/dag för vuxna ensamstående
• 19 kr/dag per person för vuxna som delar hushållskostnader
• 12 kr/dag för barn till och med 17 år

På boenden där mat inte ingår är dagersättningen:

• 71 kr/dag för vuxna ensamstående
• 61 kr/dag och person för vuxna som delar hushållskostnader
• 37 kr/dag för barn 0-3 år
• 43 kr/dag för barn 4-10 år
• 50 kr/dag för barn 11-17 år

Med tanke på allt man tidigare hört om flyktingars ersättningar så frågar åtminstone jag mig om snålheten ovan beror på att det nu i huvudsak är kvinnor och barn som kommer. Absolut ingen kan få detta att gå ihop. Öppnar inte det för verksamheter av olika slag som landet Sverige absolut inte vill ha?!  

I övrigt gäller att de får stanna till den 4 mars 2023 och att de får arbeta. De ska alltså försörja sig själva. Jag undrar just hur det ska gå till för kvinnor med barn som saknar barntillsyn.  

Man kan för övrigt söka och få ett "särskilt bidrag" till glasögon, barnvagn eller varma vinterskor. Men då ska behovet vara verkligt starkt och inte kunna lösas på annat sätt. Och bara de billigaste alternativen. Migrationsverket gör alltid en individuell bedömning av behovet. 

Jag vet inte vad ni tycker men... 

Jag finner det olustigt. 

Hur i all världen ska en mamma med barn men utan barntillsyn kunna klara sig på detta? 

För mig är det obegripligt. 

Nästa gäst i programmet var reportern Björn Pålhammar.

Lennart Berneklint rättar till hörlurar och mikrofon på reporter Björn Pålhammar

Björn Pålhammar:

Ett reportage i tre delar från invigningen av nya lekplatsen i Järnvägsparken som efter två års ombyggnad för 26 miljoner kronor äntligen står klar intill Åkersberga station.

Björn Pålhammars farfar ägde affären vid Åkersbro - som då var Åkersbergas centrum - såväl som Janssons affär som nu blivit miniatyr och står i lekparken vid Järnvägsstationen. Där står även miniatyrer av Stationshuset, järnvägsbostäderna Ladan och Ångbåtsbåten Tuppen som egentligen hette Åkers kanal 3. 

Björn Pålhammar som växte upp i trakten kring Carlssons fik kan själv berätta en hel del om Åkersberga i mitten av förra seklet. I dag leker andra barn i en miniatyrmodell av det forna Åkersberga. Här får nästa generation åkersbergabor - utan att de ens vet om det - en spännande dos lokal historia redan med hinken och spaden.   

Björn Pålhammars reportage består av tre delar. 

Del 1: Björn samtalar med Ivar Inkapööl som har spikat, skruvat och hittat på miniatyrerna
           tillsammans med Matte, Lasse, Adam, Erik och Ola.

Del 2: Björn intervjuar kommunalrådet Mathias Lindow (L) samt Britt (efternamn) och Tommy Wrang 

           som kände igen sig bland miniatyrbyggnaderna. 

Del 3: Björn möter Ingmar Eriksson och nyinflyttade Linnea Persson (kom till Åkersberga 1958) 

           men framför allt några av de barn som på invigningsdagen lekte i parken. 

 

Linda Rapp och Staffan Attling

kom till Fredagsmagasinet för att berätta om sommarens föreställningar från Livats Artistskola

Staffan Attling och Linda Rapp

Linda Rapp och Staffan Attling

Om sommarens föreställningar från Livats Artistskola

• Suzannes Servering den 18-23 juni på Ekbacken
• Artistkollo en vecka efter midsommar och en i augusti
• Livat på Hagbykullen på Österåkers golfbana i 3-6 augusti
• Allsång på Ekbacken 21 augusti kl 16.00

Linda Rapp och Staffan Attling sjöng live:

1. Världens bästa servitris
2. Bullfest hela dan
3. Vishet     

Beställ biljetter på: Livat Artistskola/bokning

Och till sist...

Christian W Lindberg och Hedda Hopper

Trubaduren Christian W Lindberg 

och sångerskan Hedda Hopper (eg. Nilsson) spelade och sjöng live:

1. Helgdagskväll i timmerkojan av Dan Andersson 
2. Sång av Georg Friedrich Händel
3. Annies song av John Denver
4. Minns att jag finns här för dig
5. Tillsammans nära havet
6. Vitsippssnår
7. Solveigs sång av Edvard Grieg

 

Dagens Hedda Hopper (eg Nilsson) har även varit med i Idol 2014 där hon fick en guldbiljett. Hon har även andra strängar på sin lyra. 2012 fick hon ett stipendium från Stiftelsen Dialog-89 för att söka skapa en mötesplats för utsatta och ensamma ungdomar, en plats för fritt skapande i olika former. I samband med företagsmässan i Nacka nyligen (2022) vann hon dessutom 10 000 kronor i tävlingen "Årets unga entreprenörer". Om det skrev Nacka-Värmdöposten. 

Vad månde bliva av unga fröken Hedda Hopper?!

I programmet spelade vi dessutom: 

1. Monica med Östen Warnerbring
2. Schools out med Alice Cooper
3. Two Steps med (Antytila) and Ed Sheeran
4. Ukrainan Anthem
5. Jailhouse rock med Elvis Presley
6. Pay me my money down med Bruce Springsteen
7. Lilla vackra Anna med The Locomotions
8. Vågar vi släppa taget med Molly Sandén

Den riktiga Hedda Hopper 

hette egentligen Elda Furry och kom till världen 2/5 1885 i Hollidaysburg, Pennsylvania. Hon sjöng och dansade i baletterna på Broadway när hon 1913 träffade och gifte sig med matinéidolen DeWolf Hopper (1858–1935). Hon födde en son, William Hopper (född 1915, död 1970). 1915 flyttade hela familjen till Hollywood. 

Där blev DeWolf Hopper filmstjärna i det nybildade filmbolaget Triangle i filmer såsom Don Quixote 1915 och MacBeth 1916.

Hedda Hopper själv började också medverka i filmer, först som vamp och sedan i biroller. Hennes filmdebut var i Battle of Hearts (1916). Även parets son fick roller, innan han ens var fyllda ett år, i sin fars filmer (sonen blev i vuxen ålder känd för sin roll som detektiven Paul Drake i den populära TV-serien Perry Mason (1957–1962)).

Paret Hopper skilde sig 1922 och Hoppers filmkarriär började dala under 1930-talet. Hon fick erbjudande att skriva en skvallerspalt, "Hedda Hopper's Hollywood", som debuterade i Los Angeles Times den 14 februari 1938. Året därpå fick hon även ett eget radioprogram, The Hedda Hopper Show som sändes tre gånger i veckan fram till oktober 1942. Detta följdes av en rad andra program på olika radiostationer. Bland hennes bästa vänner och "källor" märks personer såsom Howard Hughes, Ronald Reagan och Edgar Hoover. Hon blev känd för att hon i denna "roll" rivaliserade med en annan "skvallertant", Louella Parsons, för sin livslånga ovänskap med bl.a. skådespelerskan Constance Bennett samt för sin passion för hattar.

Under den senare tiden av sin karriär medverkade hon i ytterligare filmer, bland annat spelade hon sig själv i Sunset Boulevard (1950) och Sprattelgubben (1964). Under sin 50 år långa karriär framträdde hon i över 100 filmer och har för sina insatser belönats med en stjärna på Hollywood Walk of Fame. 

Hedda Hopper avled av dubbelsidig lunginflammation den 1 februari 1966, vid 80 års ålder, på Cedars of Lebanon Hospital i Hollywood. Hon begravdes på Rose Hill Cemetery i Altoona i Pennsylvania.

Josephine Robéus, Peter Palmqvist, Ukraina och ABBA

Monica Antonsson · Fredagsmagasinet 220603

 

Programledare: Monica Antonsson

Ljudtekniker: Anders Wolgast

Veckan som gick
Det är långhelg (Pingst) så redaktionschefen Jesper Almén på tidningen Kanalen hade inte tid med oss i Fredagsmagasinet den här veckan heller. Ljudtekniker Anders Wolgast har emellertid en del att rapportera om en ringduvetupp som vill bygga bo på hans balkong. Hägern i Kanalen hade han däremot inte sett under veckan. Lite ljudtrassel hade han emellertid i början av programmet men det ordnade sig förstås. Han är en klippa den gode Anders! 

Josephine Robeus

    Josephine Robeus
    Först ut i programmet var Josephine Robeus som             Anders och jag spelade in för två veckor sedan när     

    hon var på blixtvisit i Sverige.

 
    När kriget i Ukraina bröt ut den 24 februari gick hon 

    ut på facebook och efterlyste likasinnade för en 

    räddningsaktion av hästar i de värst krigsdrabbade 

    områdena i Ukraina.

    Resultatet blev organisationen Equus Caballus Rescue

    Foundation vilket ledde till att hon for iväg med tre

    fordon - läs: hästtransporter - från pappas hästgård 

    Brofästet AB i Åkersberga och drog igång 

    verksamheten på plats. Om det berättade hon för oss

    i den bandade intervju som sändes den 3 juni.

(Foto ur Ponnymamman)

    Vill du hjälpa Josefine 

    Ring henne på tel 0709-622 499

    Swischa ett bidrag 

    till hennes hjälporganisation på nummer 123 150 55 10

    Equus Caballus Räddningsstiftelse hittar du här och här

    Läs om Josephine i hästtidningen Ponnymamman som du hittar här

    Tidningen Djurskyddet har också skrivit om henne. Du hittar artikeln här.

    Tidningen Ridsport som du hittar här. 

    Följ Josephine Robeus på facebook 

  

Veckans bukett
Kulturkanalens Jan Claesson avslöjade juryns beslut att ge
Veckans bukett till Agneta Kindborg.
Buketten hämtas hos:
Åkersberga blomsteraffär, Stationsvägen 8 (vid gamla brandstationen) i Åkersberga

Peter Palmquist

Peter Palmquist

Fredagsmagasinet gästades även av Peter Palmquist, medlem av den exklusiva ABBA-familjen. Den har han tillhört sedan han som barn först stiftade bekantskap med Agneta, Annifrid, Björn och Benny. 

De bodde alla i Vallentuna när Abba vann Eurovision 1974 med Waterloo och snabbt blev en världsangelägenhet. Peter lyckades bli del av en liten skara fans som fick hänga i repetitionslokalen och brevväxla med Annifrid. 

Om det berättade han i Fredagsmagasinet i samband med Abbas återförening och senaste skivsläpp den 12 november 2021. Du hittar programmet här. 

Nyss hemkommen från London kunde Peter den här gången berätta om premiären på Abbas succéföreställning Voyage som just utspelat sig på gruppens egen specialarena i London, en föreställning som efter London ska vidare till Las Vegas, New York och en rad andra platser runt om i världen och som Peter redan första veckan såg inte mindre än fyra gånger. 

I programmet spelade vi: 

Skepp & Skoj Jingel med Robert Wells (0.43)

1. For ever young med Undressd Ellie May (3.21)
2. Real Wild child (Wild one) med Iggy Pop (3.38)
3. These boots are made for waling med Nancy Sinatra (2:42)
4. Morning of my life Nina Simone (2.41) Live (2:21)
5. It´s my life med Bon Jovi (3.44)
6. My blue heaven med Pia Jarlo
7. Knowing me knowing you med Abba (4.01)
8. Dancing queen med Abba (3.50)
9. Does your mother know med Abba (3.13)
10. SOS med Abba (3.21)